fredag 16 juni 2017

Ni gör mig helt stum + sommarlov weeehåå

Alltså hörni, vilken otrolig skara människor ni är. Okej, hade kanske ärligt talat inte trott heller att någon på allvar skulle vara helt megadömande etc., men den respons som jag fick på mitt förra blogginlägg fick mig nog tystad i några dagar. Vilken frihet ni ger mig i ert sätt att bemöta mitt delande av min beroendepersonlighet. Vilken önskan det finns att få veta mera. 

Flera av er har skrivit på facebook, skickat via andra medier, pratat med mig öga mot öga. Ni har pratat med mig om hur ni också har upplevt samma, om hur viktigt det är att vara öppen kring problem som dessa och att vi pratar om dem istället för att gömma dem, om hur ni också är rädda att ni/någon i er närhet kanske har en beroendepersonlighet. Vi är flera, och ju mer vi pratar om det, desto mindre synligt blir spöket i våra huvuden. 

Vet ni hur mycket ni ger mig? Möjligheten att få prata om detta öppet via bloggen. Det är så sjukt stort och stört på samma gång, när man har levt merparten av sitt liv med sina problem gömda. Tack för era fina stöttande ord, för era delningar. Tillsammans <3

-----

Idag hade vi vår sista arbetsdag. Fatta hur stört det är att veta att man har typ två månader framför sig, utan jobb med betald, ledig tid. Jag har ännu inte riktigt greppat det på något sätt. Jag kommer verkligen att sakna kollegorna och barnen av hela mitt hjärta under sommaren, även om det också ska bli otroligt skönt att få slappa och bara vara. Det känns som att vi har varit på ett stort läger tillsammans i tio månader, och nu ska alla skiljas åt efteråt. Så roligt är det! Jag sa åt en kollega idag också att "tänk att jag får ha ett jobb, där jag under min sista arbetsvecka innan semestern får pynja på i mitt klassrum, städa undan gammalt, organisera nytt, spela lite piano där emellan och pyssla ihop fina grejer inför hösten under betald arbetstid." Skulle fasen aldrig välja ett annat jobb, även om det ibland är så tungt att man vill köra huvudet genom väggen. 'Cause we made it. Vi överlevde vårt första lärarår. 

Mariefreds finest. Ni är bäst häst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Här finns rum för ett moi. Pling!